Av Mats Anderson
Lär dig kompa på piano med 1–5–8-metoden
Kan du räkna? Då kan du också lära dig spela ackord på piano. Den här kursen är väldigt ytlig, men till för att du lätt ska komma igång med ditt pianospelande. Du behöver inte traggla skalor eller lära dig terser, kvinter och andra facktermer. Förhoppningsvis blir du så intresserad att du senare kanske vill fördjupa dig i musikens underbara värld.
Vi utgår från att du har ett piano eller keyboard stående där hemma. Först ska vi lära oss vad tonerna heter. Grundtonen heter C. C-skalan innehåller följande toner: C-D-E-F-G-A-B-C. Tonen B har alltid kallats för H i vår skala, men börjar mer och mer fasas ut till förmån för B, vilket naturligtvis är mer logiskt i förhållande till alfabetet. Vi kommer fortsättningsvis att använda beteckningen B.
C-skalans toner är alltså: C-D-E-F-G-A-B-C. Mellan dessa toner finns också något man kallar halvtoner. Dessa är varianter av skalans toner, antingen sänkta – ess – eller höjda – iss. Tillsammans bildar dessa toner en oktav:
C–Ciss/Dess–D–Diss/Ess–E–F–Fiss/Gess–G–Giss/Ass–A–Aiss/Bess–B.
12 toner = en oktav.
Nu omvandlar vi tonerna till siffror:
C (1)–Ciss/Dess (2)–D (3)–Diss/Ess (4)–E (5)–F (6)–Fiss/Gess (7)–G (8)–Giss/Ass (9)–A (10)–Aiss/Bess (11)–B (12)
Då ser vi att det är siffrorna 1–3–5–6–8–10–12 (+ 1 igen) som bildar skalan.
Detta kan transformeras till alla toner. Alla toner har sin skala. Ska vi ta ut en E-skala börjar vi med grundtonen E och räknar:
E (1)–F (2)–Fiss/Gess (3)–G (4)–Giss/Ass (5)–A (6)–Aiss/Bess (7)–B (8)– C (9)–Ciss/Dess (10)–D (11)-Diss/Ess (12).
Skalan blir då: E–Fiss/Gess–Giss/Ass–A–B–Ciss/Dess–Diss/Ess–(E igen)
Hela oktaven är: E–F–Fiss/Gess–G–Giss/Ass–A–Aiss/Bess–B–C–Ciss/Dess–D–Diss/Ess
Ackord
Melodier är alltid uppbyggda av ackord. Med ett ackord menas att minst tre toner klingar samtidigt. Det är ackorden vi spelar när vi ”kompar”.
Ett dur-ackord låter lite gladare, ett moll-ackord lite mer dämpat.
Dur-ackordet är uppbyggt av oktavens toner nr 1–5–8.
Moll-ackordet av nr 1–4–8.
Busenkelt. Men så är det. Med hjälp av dessa formler kan du ta ut vilket rent dur- och moll-ackord som helst. Ett C-ackord utgår från grundtonen C, ett F-ackord från grundtonen F, osv. Sen är det bara att räkna. Ett G-ackord i dur består alltså av tonerna G–B–D och mollvarianten av G–Bess–D.
Fingersättning
När vi numrerar handens fingrar utgår vi från tummen (både på höger och vänster hand) och sen räknar vi utåt; 1–2–3–4–5. Ackordet tar du med fingrarna 1–3–5 (naturligtvis kan du ta det på annat sätt om du tycker att det är bättre). Med vänster hand tar du grundtonen längre ner på pianot, vilket du gör att du får en bas till ackordet.
Fler ackord
Med vanliga dur- och moll-ackord kan man klara sig långt, men det finns några fler ackord som kan vara bra att kunna. Här ska vi, utan att definiera hur de teoretiskt är uppbyggda, ta del av några.
7-ackord: 1–5–8–11
6-ackord: 1–5–8–10
Maj-ackord: 1–5–8–12
Är det moll byter du nr 5 mot 4. Alltså 1–4–8–11 (m7)
När du spelar dessa ackord kan du ta dem utan att ta med grundtonen (1) om du tycker det är lättare. Bara du tar grundtonen med vänster hand (som bas).
Och ännu fler ackord
Dim-ackord: 1–4–7
+-ackord: 1–5–9
sus4-ackord: 1–6–8
sus2-ackord: 1–3–8
b5-ackord: 1–5–7
add9-ackord: 1–3–5–8
add11-ackord: 1–5–6–8
Glöm inte basen (grundtonen) med vänster hand.
Nu är det i princip bara att träna. Hur bra du vill bli beror på hur mycket tid du vill lägga ner. Där finns däremot inga genvägar. Lycka till!
