Snödroppen – en tuffing som aldrig fryser om fötterna

Snödroppen – en tuffing som aldrig fryser om fötterna

Av Margareta Sylvan

Om du slår efter synonymer på tuffing så får du upp ord som ”karlakarl”, ”he-man”, ”macho” och kraftkarl. Men är det verkligen en passande benämning på en av vårens första blommor? Javisst är blomman en tuffing som lyckas borra sig igenom snötäcket. Men den har hjälp eftersom plantan faktiskt kan generera värme som smälter snön. 

Den skira plantan ger ett oansenligt, oförstört och nästan lite barnsligt intryck. Men här bedrar vi oss. Flera av de ämnen som finns i löken är nämligen giftiga och det innebär att den späda blomman undviks av våra vanligaste trädgårdsmarodörer. Under andra världskriget råkade många människor ut för matförgiftning då de försökte laga nödmat på lökarna. För trots att de ser ut som små salladslökar ska man undvika att använda dem i matlagning. Däremot är giftet inte tillräckligt potent för att döda människor. Resultatet blir snarare magont, kraftiga diarréer och kräkningar. Nog så otrevligt. De här giftiga ämnena skyddar plantan från vissa insekter som inte tål dem och det i sin tur har inneburit att de använts vid genmodifiering av vissa grödor.

Bromsmedel mot alzheimer

Snödroppen har däremot, vad vi vet, inte klassats som medicinalväxt. Men sedan 50-talet har den använts för att ta fram läkemedel. Växten innehåller bland annat ämnet galantamin som minskar nedbrytningen av acetylkolin i hjärnan, ett signalämne som är viktigt för vår tankeförmåga. Galantaminet fungerar som bromsmedicin mot alzheimer. Medicinen kan inte bromsa sjukdomen helt men fördröja förloppet. Samma ämne finns också i vissa sorters påskliljor. 

I snödroppen har man även hittat ämnen som har cancerhämmande, bakteriedödande, virusdödande och nervskadande effekter. Men det lönar sig inte att självmedicinera eftersom ämnena förekommer i så små mängder. Resultatet lär snarare bli akut magont!

Trädgårdsprofilerna Gunnel Carlson och Elisabeth Svalin Gunnarsson utkom i höstas med en bok, ”Snödroppar – en galantofil kärlekshistoria” där vi får följa snödroppens resa och plats i historien. Det vetenskapliga namnet på snödroppens växtfamilj är, som titeln på boken antyder, Galanthus. Namnet kommer från grekiskans gala (mjölk) och anthos (blomma), alltså en mjölkvit blomma. Det finns fler än 75 arter i släktet men den vanligaste är Galanthus nivalis. Artnamnet nivalis betyder ”vid snö”. 

Mycket kan sägas om denna oansenliga lilla blomma men har du en gång lagt dig ner (dra gärna på dig ett par överdragsbyxor den här tiden på året) för att studera den närmare så är det svårt att inte fascineras av denna amaryllisväxt som tidigare placerades bland liljeväxterna. Tänk den betydligt mycket större och röd så förstår du varför den bytt familj. 

Den är dessutom närmare släkt med både orkidéer och sparris än med liljor. Som kuriositet kan nämnas att blomman ser vit ut men om du klämmer på ett av kronbladen blir det genomskinligt. Det beror på att de små luftbubblorna som speglar ljuset försvinner. Ja, det finns mycket att fascineras av hos den här lilla blomman som signalerar så mycket förväntan och fyller oss med ett efterlängtat hopp om vår.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published.