Av Tomas Gustavsson
I nästan 200 år har universitetsrodden mellan Oxford och Cambridge avgjorts som ett av de publikmässigt största evenemangen på Themsen. Men förra året tvingade pandemin tävlingen att ställa in och 2021, på påskdagen, avgörs roddtävlingen som officiellt kallas, The Boat Race, inför ”stängda dörrar” på floden Great Ouse i Cambridgeshire. Numera går dock roddtävlingen bra att följa via diverse TV-kanaler men det är förstås något annat att stå längs Themsens stränder eller sitta på någon av balkongerna på flodpubarna och följa tävlingen. Hela loppet tar annars bara runt 17 minuter att genomföra men oavsett var du står ser du ändå bara det tävlande båtarna maximalt under ett par minuter.
Roddtävlingen har genomförts sedan 1829 och det tog några år innan det blev en årlig tävling men endast med avbrott för världskrigen och nu pandemin har kult-racet genomförts varje år sedan 1856. På senare år har dock detta mycket brittiska evenemang blivit allt mer ”kommersiellt” och internationaliserats. Universiteten har ju gott om utländska studenter och i båtarna sitter nu internationella niomannalag med gott om OS- och VM-medaljörer. Vid sidan om huvudtävlingen körs bland annat också en damklass och tävling mellan universitetens ”reservlag.” Det hela började egentligen som ett studentjippo där Cambridge utmanade Oxford först på cricket men sedan också på en roddtävling – och förlorade. Efter ett par decennier – allt gick inte lika snabbt på den här tiden – hade tvekampen funnit sin plats vid Themsen i London och dessutom sin periodicitet. Dagens roddsträcka – under normala år – är 6,8 kilometer.
Inför påskdagens tävling leder Cambridge med 84 segrar mot 80 medan Cambridge-damernas försprång är större, 44 mot 30. Och så finns också det där loppet 1877 vilket förklarades som ”dött lopp – till Oxford men en och en halv meter”!? Domare den gången var en viss John Phelps som gick under smeknamnet ”Ärlige John”. Han uppgavs vara blind på ena ögat vilket förstås inte förbättrade möjligheterna till en rättvis bedömning. Nåväl efter 24 minuters rodd var båtarna det här året framme vid målet där det fortfarande inte fanns några målkäppar för att underlätta bedömningen. ”Ärlige John” kunde inte gentlemannamässigt gå ed på att Oxford i det jämna loppet varit före just vid ”mållinjen”. Vilda protester och kravaller bland fansen? Nix, inte alls det här var Storbritannien 1877 och alla tog det märkliga domslutet med jämnmod och gratulerade varandra!
Ett annat minnesvärt lopp var förstås det för sjöfarten dåliga året 1912 (tänk Titantic) när bägge universitetsbåtarna sjönk i extremt dåligt väder och tävlingen fick köras om. Exakt 100 år senare kom nästa chock när en – för något – protesterande australier simmade ut och stoppade båtarna som fick göra ett uppehåll mitt i Themsen. Cambridge kunde, enda gången i historien, efter omstarten gå i mål utan någon officiell sluttid. ”Vattenhulliganen” dömdes till både fängelse och böter. Att störa en institution som ”The Boat Race” sågs nämligen inte med blida ögon i England!
Ytterligare dramatik förekom under loppen 1859 och 1978 när Cambridges båtar sjönk och 1925 och 1951 när det var Oxfords nior som gick under. En enda svensk har, så här långt, deltagit i ”The Boat race”. Det var Henrik Nilsson, från skånska Åhus, som satt i Oxfords nia både 1998 och 1999 men hans båt förlorade båda gångerna. Varje ”Boat Race” kan faktiskt också vara det sista. Det krävs nämligen att förlorande lag skickar en utmaning till segrande universitet. Något som dock hittills skett varje fredsår sedan 1856.
