Av Tomas Gustavsson
Det fanns en tid på 1980-talet när Lasse Holmqvist var den mest lysande TV-stjärnan i Sverige. Bland annat drog hans program, ”Här är ditt liv”, miljontals tittare. Men Osbysonen hade också en helt annan karriär i sin ungdom. Nämligen som kulstötare, idrottsledare och researrangör. Och Lasse Holmqvists journalistiska och publika gärning inleddes som skribent för lokaltidningen Norra Skåne med säte i Hässleholm.
Lasse Holmqvist var bara fyra år när familjen 1935 flyttade från födelsestaden Malmö till nordskånska Osby. Där kom hans ungdomsår att präglas av kyrkan, idrotten och snart också av att skriva artiklar för lokaltidningen. Den något kontroversielle kyrkoherden Gunnar Rosendahl, mera känd som Fader Gunnar, blev en idol för många Osbyungdomar bland annat Lasse.
”Det började med tidningsinsändare till Fader Gunnars försvar men snart skrev jag om lokala idrottshändelser”, skriver Lasse Holmqvist i sina memoarer.
Även om han under sina glansdagar i rampljuset ofta fanns med i ideella idrottssammanhang för att samla in pengar, tänker man sig kanske inte honom som någon större atlet och idrottsman. Men faktum var att han var en lovande sådan i kastgrenarna kula, diskus och slägga och tillhörde eliten i norra Skåne under en tid när friidrotten var betydligt bredare än idag. Närmare 13 meter i kula, 35 meter i diskus och 25 meter i slägga är de juniorresultat som man kan hitta i tidningsreferaten. Frågan är också om inte Holmqvists topp på tävlingsbanorna nåddes 1954 när han blev Göingemästare i kula på Göingevallen i Hässleholm.
Även om Holmqvist var ett säkert ankare i det IFK Osby-lag som utkämpade mängder med friidrottsmatcher mot Hässleholm, Tyringe och många av de andra Göingelagen var det som ledare som han kom att betyda mest för klubben. IFK Osby runt 1950 var i hög grad en långresande förening oavsett om det gällde klubbens friidrottare eller bandyspelare. Man åkte till exempel till Skien i Norge och Braunschweig i Västtyskland. För researrangören Holmqvist var det dock dystert 1950 när när han inte fick permis från militärtjänstgöringen på I6 i Kristianstad och tvingades stanna hemma. Efterhand visade dock Lasse Holmqvist sin PR-färmåga när IFK Osby på 50-talet lockade den danske världsstjärnan och löparen Gunnar Nielsen till Osby idrottsplats och helt sonika utannonserade det hela som ett ”världsrekordförsök.”
En annan blivande TV-stjärna fanns också på Norra Skånes sportredaktion fram till 1948 och det var Bengt Bedrup och de bägge storheternas väg korsades säkert vid några tillfällen. Den 17-årige Osbygrabben började 1948 skriva under den bakvända signaturen ”Essal” och första arvordet för Holmqvist skall ha varit sex öre per rad. Radskrivande var för övrigt populärt bland dåtidens frilansare och snart var Holmqvists arvode upp i först åtta och sedan nio öre per rad. Nu hörde det till saken att signaturen ”Essal” även dök upp på de allmänna Osbysidorna i Norra Skåne. Kåserande under rubriken ”Osbyrapsodi” inklusive egentagna bilder gav en hyfsad dusör och Lasse Holmqvist var också en flitig krönikör på sportsidorna under rubrikerna ”Bandykrönika från Osby” och ”Idrottskrönikan”.
Men även sedan Holmqvist tagit studenten i Hässleholm och börjat med universitetsstudier i Lund fortsatte han att flitigt medverka i spalterna. ”Essal” skrev boxningsreferat, bandy, fotboll, friidrott och i juli 1954 hittar vi till och med Holmqvist på de internationella tennistävlingarna i Båstad. Och här är det intressant att han redan visar prov på det som senare kom att bli något av ett adelsmärke – nämligen att hitta intressanta historier i stort och smått runt olika människor. På plats i Båstad det året fanns nämligen Doris Hart, amerikansk stjärna, och Holmqvist intervjuade henne och berättade sedan i Norra Skåne historien om den förlamning i benet som hon haft sedan barndomen men ändå lyckats slå sig fram till världstoppen.
Ofta är Lasse Holmqvists artiklar välskrivna och trevliga men ”Essal” blev med tiden också en tuffare skribent och kunde ibland bita till. Som när IFK Osby förlorade mot Klippan i fotboll i augusti 1952 och både laget och speciellt målvakten sågades långt ner vid fotknölarna: ”Ty, kära läsare, de direkta orsakerna till nederlaget finner vi på ett helt annat område. För det första gjorde (målvakten namnges) en ganska dålig insats. Hans utrustningar i första halvlek var rent hårresande till ständig hjälp för gästerna och ständig oro för de egna backarna. Första målet får han helt och hållet ta på sitt eget ansvar. Och det sista var som sagt inte heller otagbart. Det kom långt utifrån och målvakten var varken bländad eller skymd.”
Största besvikelsen för Lasse Holmqvist som tidningsskribent kom nog annars när han som reporter i Osby följde klubbens framgångsrika bandylag som 1949 som sensationellt gick ända till kval mot landets högsta serie. Efter att ha skrivit det mesta om laget under vintern sidsteppades han som skribent lagom till kvalfinalen borta mot Tranås. Då åkte nämligen redaktörerna från Hässleholm själva dit för att bevaka. Kanske inte så konstigt att Holmqvists syn på Hässleholm hängde med ända in till hans sista år i livet. I memoarboken från 1994, två år innan han avled, skriver Lasse Holmqvist nämligen: ”Hässleholm är fortfarande bara en järnvägsknut för mig och varken skola eller stad har lämnat kvar någon identitet.”
