Nåt som bara dök upp

Nåt som bara dök upp

Av Peter Saks

Jag vill skriva om ingenting.  Det mesta är ju redan sagt. Men bara tanken känns som att stå utanför Lidl och inte veta om man ska gå in. Glömt bort vad det var man skulle handla. Att det faktiskt är billigare där än på Ica. Eller kanske mera som att ta en promenad men åt fel håll. Plötsligt få för sig att det är varmt ute när det visar sig vara kallt. Börja fundera över städer man varit i. Speciellt såna som stuckit ut.

Undrar om, när det kommer till kritan, jag inte trivs bättre på landet än i stan. En sån var det länge sen jag höll i min hand, förresten. Det senaste jag höll i var en cocktailtomat som jag sen stoppade i munnen. Allt går lättare om man slutar ta ut alla problem i förskott. Slutar skapa en massa hinder. Lösningen kanske är att gå med i ordens befrielsefront. Lägga sig i bakhåll för missbruk. Vandra runt med ett maskingevär i form av ett suddegum. Flosklernas fiende nummer ett. Sätta en megafon mot munnen och inte säga ett knyst. Stå där som en hyllning till alla som aldrig kommer till tals. Vara det lugna och sansade i motvikt till allt stoj och stim. Och sen kasta sig på en släde full av prunkade hopp och åka barmark kors och tvärs genom en brinnande apokalyps.

Stopp och belägg. Hälsade på en sjuk vän idag. Kändes som han dragit sin väg och lämnat ett tomt skal kvar. Att livet är en bitch är nog sist och slutligen för snällt sagt. Det beter sig mer och mer som en avtänd psykopat nyss fulltankad på speed. Kan inte vara lätt att vara socialist på savannen. Försöka få lejon och hyenorna att samsas istället för att slåss om bytet. Men vad spelar det för roll. Hela världen ägnar sig åt nonsens och trams. Hur som helst, man gör ingen glad genom att vara sur. Höll precis på att bli påkörd av en ambulans. Sånt brukar kallas för tur. Det är svårt att skriva om ingenting. Men det känns ändå på nåt sätt som att komma en bit på väg.

Share

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *