Av Tomas Gustavsson
Mellan åren 1850 och 1899 skrevs minst 43 000 artiklar om honom jorden runt. W G Grace var tidernas första internationella sportstjärna och detta under en tid när modern idrott fortfarande låg i sin vagga.
Sportåret 1871 var inte likt något i våra dagar. Anledningen var förstås att den moderna idrotten ännu låg i sin linda. I Sverige fanns knappast något som kunde kategoriseras som organiserad idrott och även i de stora föregångsländerna var det ännu tunt med publikdragande aktiviteter. I USA spelades visserligen det här året matcher i basebollens första liga, National association, och de allra första friidrottsmästerskapet avgjordes i New York. I England gick den allra första FA-cupturneringen i fotboll medan rugbyn spelade sin första landskamp. Golf spelades mest i Skottland och modern tennis var ännu inte uppfunnen som sport. Det fanns egentligen bara en lagsport som 1871 var väl etablerad och genom det brittiska imperiet också internationell – nämligen cricket. Och cricketen hade också sportens första superstjärna i form av William Gilbert Grace.
Det är möjligt att ni ler lite åt cricket i allmänhet och W C Grace i synnerhet. Men för att göra honom rättvisa bör man inte se honom på de mest spridda bilderna tagna långt eter att han lagt ner sin elitkarriär utan på bilder av Grace under sina glans dagar. Då en välväxt ung man som tidigt visade talang för den här sporten som inte riktigt är så svårförstådd som många utanför den brittiska hemisfären vill göra gällande.
Två elvamannalag tävlar i omgångar (innings) där det gäller att bowla ut slagmännen genom att passera dessa med bollen och träffa den så kallade wicket som är en liten, lös ribba uppsatt på tre lodräta pinnar, stumps. Slagmännen kan även åka ut på ett halvt dussin andra sätt. Samtidigt försöker slagmännen träffa bollen och springa ett antal runs mellan ”wicketarna”. En riktigt bra kastare (bowler) slår ut flera av motståndarnas slagmän under en match medan en extremt bra slagman når över 100 poäng under en inning. Matchen är slut när alla slagmännen är utslagna och laget med flest runs (poäng) vinner matchen.
William Gilbert Grace föddes i Downend nära Bristol i juli 1848. Pappan var läkare och även W G kom att tidvis arbeta som sådan. Därför kallades han också ofta i sportartiklar för doktor Grace. Den engelska cricketsporten hade redan i mitten av 1850-talet ett väl utvecklat seriespel mellan flera av landets counties (län) och Grace kom nästan ensam att lyfta Gloucestershire till toppnivå under de 30 år han spelade för grevskapets lag. Men han var också medlem av Marylebone CC som var cricketklubben framför andra i det viktorianska England och där bara den yppersta eliten fick bli medlemmar.
Andra elitmatcher inom sporten på den här tiden var matcher mellan Gentlemen (amatörer) och Players (proffs). Grace räknades som amatör men gjorde hela tiden grova pengar på sin sport eftersom han formellt kunde få ”omkostnader” betalda. Ordet shamateur (sammansatt av orden amateur och shame) myntades också redan på Graces tid. När han 1873/74 lockades göra en långturné ända till Australien begärde han exempelvis 1 500 pund – en summa som idag skulle vara en miljon kronor. Men Grace var ett fantastiskt dragplåster oavsett om resorna gick till Australien eller Nordamerika.
Storheten med Grace var att han var en lika bra slagman som kastare, något som är mycket ovanligt idag, och han kom att bli den första om gjorde en ”centurie” alltså slog över 100 poäng i en match. Detta skedde 1895 och det skulle dröja 18 år innan näste cricketspelare klarade detta mål och ytterligare tio år innan en tredje hade denna merit. Vid sidan om cricket var Grace mycket duktig i friidrott och fotboll och landslagsman i en annan mycket brittisk sport, bowls.
Långt efter sina elitår fortsatte ”The old man”, som var ett av Graces många smeknamn, att spela cricket på lägre nivå och slutligen för bylaget Eltham där han gjorde sin sista inning vid 66 års ålder. Då vägde den en gång så atletiske Grace 130 kilo och 1915 avled han i en hjärtattack. Det är också från de sista åren som många inte så fördelaktiga bilder av Grace, vilka ofta syns idag, härrör.
Hur vet man då att han var så internationellt välkänd som jag påstår? Publiksiffror på 20 000 åskådare eller upp till det dubbla var inte ovanliga under 1800-talets cricket och när också tidningarna i hela det brittiska imperiet , till skillnad från bland annat i Sverige, tidigt intresserade sig för sport blev Grace den första världsstjärnan. Grace utnyttjades också i reklamsammanhang på ett sätt som nästan kan jämföras med dagens proffs.
Söker man på W G Grace i British Librarys arkiv får man alltså fram runt 43 000 tidningsartiklar bara från åren 1850 till 1899. Vilket exempelvis ärt dubbelt så många som för vid den här tiden ”världens mest kända skådespelerska”, Sarah Bernhardt. Och när Henry Morton Stanley – han med ”Doktor Livingstone förmodar jag” – kom till Adelaide i Australien 1891 för en föreläsningsturné rusade människor ombord på båten för att skaka hand, inte med Stanley, utan med W G Grace som också var med båten. Detta för att Grace skulle inleda sin andra Australienturné. Man förstod att världskändisen Stanley såg något snopen ut!
