Av Tomas Gustavsson
Det var en sommardag i augusti 1933. På den skånska landsbygden på Söderåsen vid Vram och Kågeröd flaggades landets största biltävling av internationellt snitt av. Förväntningarna på GP-tävlingarna var enorma och för att ytterligare understryka det idylliska fanns en ung, blivande författarinna, Astrid Lindgren i tävlingssekretariatet. Men på bara några sekunder skulle det hela förvandlas från ett 30-talets sommaridyll till ond bråd död och med nedbrunna hus.
Vad som hände söndagen den 6 augusti är idag sedan länge glömt utom för ett mindre antal motorentusiaster. Något som är märkligt med tanke på omständigheterna. Biltävlingar av Grand Prix-snitt var på den här tiden mest förlagda till vintertid men sommaren 1933 hade Kungliga Automobilklubben, KAK, bestämt sig för att köra en stor sommartävling i Skåne. För övrigt landets allra första och en tävling som med 10 000 kronor (i dagens penningvärde runt 300 000) i prispengar lockade både svenska och utländska toppförare och bilmärken. På startlinjen stod förare med bilar som Alfa Romeo, Bugatti, Mercedes, Ford och Chevrolet.
Banan gick med start och mål i byn Norra Vram och sträckte sig nästan tre mil via bland annat Södra Vram, Kågeröd och Stenestad. Underlaget var omväxlande oljegrus och asfalt men även bitar med ren grusväg. 26 ekipage kom till start med internationella stjärnorna Louis Chiron från Monaco, Antonio Brivio, Italien och amerikanen Whitney Straight i spetsen. Tusentals åskådare fanns på plats längs banan som skulle köras i tio varv.
Men redan efter några kilometer var katastrofen ett faktum. Åskådarna längs banan kunde plötsligt se en hög rökpelare stiga från Södra Vrams-hållet. Men frågan var vad som egentligen hade hänt? Jo, svensken Carl Börje Dahlin, i sin sjuliters Mercedes, hade i en tidig ledning i loppet fått en våldsam sladd i en svår vägböj inne i samhället Södra Vram. Bilen slungades mot en telegrafstolpe och medföljande mekanikern, Erik Lafrenz, kastades ur bilen och blev påkörd av den svenske Fordföraren Olle Bennström som kom bakifrån.
Lafrenz avled omedelbart och hela elva bilar blev inblandade i den svåra kraschen. Fyra förare fördes till sjukhuset i Helsingborg men strax efter olyckan rann bensin från vägen ner mot ett hus, med en inrymd cykelverkstad, vilken fattade eld och brann ner. Det säga att brandkåren från Bjuv gjorde en närmast heroisk insats genom att på avstängda vägar ta sig till brandplatsen och förhindra ytterligare bränder.
Trots olyckan fortsatte tävlingen och italienaren Brivio var bland de sju ekipage som slutligen kom i mål och han vann också loppet. Olyckan blev dock dödsstöten för vidare biltävlingar i vårt land under flera decennier. Olle Bennström, som fick svåra skallskador i olyckan, återhämtade sig kroppsligen men kom aldrig mer att tävla. Minnena från olyckan på Söderåsen var för svåra.