Av Meta Bengtsdotter
Att lägga rabarber på något är ett kul uttryck som de flesta nog förstår betydelsen av. Om vi lägger rabarber på något lägger vi beslag på det. Vi kanske inte vill gå så långt så att vi säger att vi stjäl, snarare att vi tillskansar oss. Men varifrån kommer då uttrycket? ”Att lägga embargo på” var ursprungligen ett spanskt uttryck som användes, och fortfarande används, i handelssammanhang där just ordet embargo (från spanskans embargar översatt = gripa/konfiskera) i det svenska folkörat lät som rabarber.
I Kina har rabarber odlats i nästan 5 000 år som medicinalväxt. Rötterna torkades och maldes till pulver. Pulvret användes som laxermedel, då i större doser, men också som aptitretare och uppiggare i mindre doser. Roten har även använts mot magsjukdomar och olika febertillstånd. På svenska apotek kunde man länge köpa rabarberrot. Det finns väldigt många olika sorters rabarber men bara en som har en starkare medicinsk verkan. Den sägs även ha förmåga att utrota fria radikaler och minska skadorna på cellvävnad som kan leda till cancer. Rabarber innehåller dessutom mycket C-vitamin och räddade många från skörbjugg under krigsåren. Men i England dog flera personer under andra världskriget efter att ha ätit både blad och stjälkar. Ett problem med rabarber är nämligen oxalsyra som är giftigt i större mängder. Mängden oxalsyra varierar men den minskar generellt med plantans ålder. Däremot innehåller stjälkar som stått en hel säsong mer oxalsyra än färska. Bladen innehåller mycket oxalsyra och bör inte ätas.
Tack vare tillgången på socker tog odling och användning av matrabarber fart i Europa på 1800-talet och i England har den kanske alltid haft sin starkaste ställning där rabarbermarmelad och rabarberpaj är självklara inslag i engelsk mattradition. Den typiska smaken kommer av att rabarber innehåller äppelsyra, därför används den också i många recept med äpplen. När rabarbern introducerades i Sverige såg många den som en konkurrent till äpplet och för att skydda äppelodlingarna stiftades en lag som begränsade hur mycket rabarber man fick odla.
Numera finns det hundratals sorter att välja mellan, många med låga halter av oxalsyra. Exempel på rabarber med låga halter av oxalsyra är ”Glaskins” och ”Elmsblitz”.
Ta bort blommorna, annars slutar plantan att producera stjälkar. När du skördar ska du vrida och dra samtidigt till dess att stjälken lossnar. Lämna minst fyra stjälkar per planta. Vart femte år ungefär kan du gräva upp plantan och dela den. Gör det när plantan är i vila, sent på hösten eller tidigt på våren.
Men passa på och använd rabarber i matlagningen tidigt på våren när de smakar som bäst. Varför inte göra en rabarberfarfait eller koka rabarbersaft?
Rabarberfarfait med jordgubbssås (ca 8 personer)
Steg 1:
• 400 gr rabarberstjälkar
• 1 vaniljstång eller 1 tesked vaniljpulver
• 2 dl strösocker
• 1 citron, pressad saft
Steg 2:
• 6 äggulor
• 2 dl strösocker
Steg 3:
• 6 dl vispgrädde
Steg 4:
• 1 paket frusna jordgubbar
Ansa och skär rabarbern i ca 3 cm bitar, skrapa ur vaniljstången men lägg allt, även den svarta stjälken, i kastrullen (alternativt använder du 1 tesked vaniljpulver). Tillsätt socker och koka mjukt till kompott under omröring. Ta bort vaniljstången och tillsätt citronsaften. Låt svalna.
Därefter vispas äggulor och socker fluffigt.
Sist vispas grädden separat och därefter blandas allt (kompotten ska vara kall).
Vänd ner allt i en form som klätts med plastolie. Täck även med plastfolie och frys i minst 10 timmar.
I samband med servering tinas jordgubbarna, de mixas till en sås och serveras till parfain.
Snabb och enkel rabarbersaft (ca 2 liter)
• 1 kg rabarberstjälkar
• 1 ½ liter vatten
• 4 dl socker
• 1 citron, pressad saft
Ansa och skär stjälkarna i ca 3 cm stora bitar. Lägg i gryta och tillsätt socker. Låt stå cirka 20 minuter. Häll sedan på vatten och citronsaft. Koka upp och låt koka ca 15 minuter. Sila sedan saften genom silduk och häll upp på väl rengjorda flaskor.
Under en period var det populärt att använda rabarberblad som gjutform för fågelblad.
https://youtu.be/5N6xakUdLQE
