Av Tomas Gustavsson
Det finns vackra kyrkogårdar, det finns eleganta kyrkogårdar, det finns trista kyrkogårdar och så finns Highgate-kyrkogården. Denna kyrkogård i norra London med sina ödesmättade katakomber, sina egyptiska pelare, sina stenänglar och sina murgrönebeklädda och ibland mycket spektakulära gravar bildar en på samma gång kuslig, vild och rörande vacker sista viloplats för tusentals Londonbor.
Att just denna plats också varit ett populärt tillhåll för allt från filmteam, på jakt efter skräckmiljöer, till direkta djävulsdyrkare är kanske inte såg konstigt eftersom kyrkogården, som anlades 1839, under årtionden fick förfalla och lämnades mer eller mindre utan tillsyn fram till dess att föreningen, Friends of Highgate Cemetry, tog över skötseln 1975. Då hade redan flera fall av uppmärksammade gravskändningar och vampyrjakter(!) skett på kyrkogården där också författaren Bram Stoker sägs ha fått inspiration till sin bok om greve Dracula. Något man lätt förstår när man kommer dit. Numera är dock både den östra och den kusligare västra delen – den branta gatan Swain´s Lane delar effektivt kyrkogården – entrébelagda. En gammal tunnel lär också förbinda de bägge kyrkogårdshalvorna.
Foto: Tomas Gustavsson
Den östra delen, som är bäst i ordning och minst suggestiv och där Karl Marx grav är mest känd, får man besöka på egen hand. Den äldsta, västra delen visas bara under guidade turer och med ”restriktioner”. Inga småbarn, djur, matsäck eller videokameror tillåts och fotografering bara mot en extra avgift! ”Restriktioner” man lätt kan stå ut med eftersom kyrkogården är något ut över det vanliga. Eftersom runt 50 000 människor begravts här under 175 år – än idag finns det möjlighet att få sin sista vila här – står de ibland gigantiska gravvårdarna tätt. Dessutom finns det gravkatakomber utomhus som för tankarna till radhuslängor – men bara för de döda!
Bland välkända personer som genom tiderna begravts här finns Charles Dickens familj – författaren själv vilar i Westminster Abbey – konstnären Gabriel Rossetti, författaren George Elliott, bokhandlaren William Foyle, Virginia Wolfs pappa, Sir Leslie Stephen samt några viktorianska idrottsstjärnor. Bland de sist nämnda prisboxaren Tom Sayers som till och med har sin trogna och sörjande hund, Lion, avbildad på gravstenen.
Foto: Tomas Gustavsson
(Texten har i annan form publicerats tidigare i ”Londonboken – Årtal, Platser, Personer, Berättelser. Utgiven 2019)
