Av Tomas Gustavsson
”Topsy, Nacka, Puskas, Snoddas, Zamora, Blixten”… Listan på smeknamn inom idrotten kan göras hur lång som helst men det finns samtidigt en vattendelare. För någon gång på 1970-talet började smeknamnen på populära idrottsmän att urvattnas rejält.
En gång i tiden var idrottsarenor och tidningsreferat fyllda av smeknamn på utövarna. Idag inskränker sig (nästan) alltid dessa till förkortningar av idrottsmännens för- eller efternamn. För samtidigt som det mesta kring, och mediebevakningen av, våra främsta lag och idrottsutövare på elitnivå blivit allt proffsigare har bruket av smeknamn kommit av sig och minskat rejält. En möjlig förklaring, enligt forskarna i ämnet, kan vara att sportjournalistiken tidigt ansågs som något mindre viktigt i tidningarna och därför kunde tillåtas inte bara ha förnamn i referaten – något som inte ens var en självklarhet i tidningens övriga artiklar – utan med tiden även tillfördes smeknamn.
Nu gör vi en snabbtitt på några klassiska smeknamn och de möjliga förklaringarna till dessa. Jag skriver möjliga eftersom det i många fall är märkligt osäkert varför till och med legendariska idrottsmän fått sina ”binamn”. När det gäller en sådan storhet som fotbollsspelaren Lennart ”Nacka” Skoglund finns enligt Inger Lindstedt, vid Malmö högskola, som forskat kring binamn hos idrottsmän minst fyra olika förklaringar till smeknamnet, ”Nacka”. Allt från att Skoglunds pappa jobbade som trädgårdsmästare i Nacka och till att Nackas bror tränat med fotbollsklubben där. Lite häftigare är kanske annars förklaringen att det under en tågresa med laget vid en station ropades ut: ”Slakthuset nästa” varvid Skoglund blixtsnabbt skrek ”Nacka nästa.”
Men även utanför arenorna var ju smeknamnen många och betydligt vanligare förr. I det lilla samhälle som jag växte upp i kallades en av de tidigaste hockeystjärnorna för ”Gubben” redan i 20-årsåldern. Helt beroende på dennes mogna utseende. En annan kille kallades i unga år för ”Reserv-jesus” eftersom familjen var religiös. Med tiden fick killen dock andra ”intressen” och i mogen ålder hade istället smeknamnet ändrats till ”Starköl”.
En rapsodi av idrottskändisar och möjliga förklaringar till smeknamnen:
Björn ”Lurch” Andersson (handbollsspelare i världsklass): Någon tyckte att han som handbollsspelare var lika respektingivande som betjänten i den dåtida TV-serien, Familjen Addams.
Sune ”Mona-Lisa” Andersson (tidig svensk proffsspelare i fotboll): Någon journalist tyckte att han hade ett lika stort pokerface och outgrundligt leende som det på den berömda målningen.
Anders ”Masken” Carlsson (dubbel hockey-världsmästare): Fick sitt smeknamn i unga år när en tränare tyckte att Anders och en kompis maskade på träningen.
Hans ”Länsman” Dahlöf (hockeymålvakt i Brynäs och Tre Kronor): Hade smeknamnet ”Länsman” med anledning av att hans civila yrke var polis.
Anders ”Lillen” Eklund (tungviktsboxare): Var kroppsligt stor och fick därför ett tvärt om-namn.
Arne ”Brand-Johan” Johansson (hockeymålvakt i Södertälje och landslaget): Jobbade som brandman vilket gav upphov till smeknamnet.
Gustav ”Topsy” Lindblom (Nalendirektör och trestegshoppare av landslagsklass): En gång som grabb ledde han jakten på en förrymd cirkuselefant i Stockholm. Elefanten hette Topsy!
Bengt ”Zamora” Nyholm (Legendarisk landslagsmålvakt i fotboll): Nyholm hade i unga år brevkontakt med sin store idol, världskeepern Ricardo Zamora.
Göran ”Dallas” Sedvall (bandyspelare av toppklass på 60- och 70-talen): Brobergs storspelare hade ett stort intresse för vilda västern-filmer och fick därför smeknamnet av sina kompisar.
Kalle ”Wienerbrödskungen” Schröder (tennisstjärna på 1930-talet): Var väldigt glad i detta kaffebröd – även under tennisturneringarna.
John ”Moggli” Åström (lika duktig fotbolls- som hockeyspelare på 50-talet i Tyringe och Borås och svensk mästare med Elfsborg 1961): Fick sitt namn indirekt eftersom en kompis tyckte att Åström var lika allround som landslagsstjärnan Hilding ”Moggli” Gustafsson som var trippel-landslagsman i fotboll, bandy och ishockey. En kompis till Gustafsson hade läst Kiplings Djungelboken och började kalla Hilding efter Mowgli vilket på södersnack blev mera lättuttalade, Moggli.
