Bråket 1968 som skakade fotbollssverige
Av Tomas Gustavsson
Vanneberga är en liten sömnig och idyllisk nordskånsk by strax söder om Fjälkinge i nuvarande Kristianstads kommun. Sommaren 1968 väcktes dock både byn och fotbolls-Sverige under några veckor och det på ett sätt som gjorde Vanneberga ökänt i stora delar av landet. Händelserna i lilla Vanneberga, som hade strax över 200 invånare, kom att ge chockvågor under en tid när våld fortfarande var ett nästan okänt begrepp inom idrottsvärlden. Nu var det dock ”fotbollsvåld” av ett unikt slag vi fick se den här sommaren. Faktum att det också var semestertid kom möjligen att ge händelsekedjan en extra skjuts?
I Vanneberga var idrottsföreningen ett viktigt nav för ungdomarna i byn och mycket kretsade runt den välskötta lilla idrottsplatsen, Blekevallen. Denna hade byggts 1953 på arrenderad mark tillhörande en släkting till lantbrukaren Per Axel Ohlsson. Arrendekontraktet hade skrivits på tolv år men när detta löpte ut ville Ohlsson, som numera drev gården, ha tillbaka marken. Dels hävdade Ohlsson att planen låg som en ö mitt bland hans övriga ägor och dels stördes arbetet på gården av ständig biltrafik och annat runt idrottsplatsen. Vanneberga Idrottsförening, med ordförande Harry Nilsson i spetsen, hade överklagat och opinionen för att klubben skulle få behålla idrottsplatsen hade växt sig stark långt utanför byn. Föreningen hoppades på en expropriation med beslutet om denna drog ut på tiden och när Ohlsson till slut vände sig till kronofogden eskalerade händelserna i en takt som förmodligen ingen hade väntat sig.
Klockan 8 på morgonen, torsdagen den 11 juli 1968, hade tusentals personer samlats vid Blekevallen där Harry Nilsson och andra från föreningen under överinseende av kronofogden skulle överlämna anläggningen till Ohlsson. Nilsson la symboliskt ner en blomsterkvast i gult och blått och menade: ”Ingenting kan splittra oss även om myndigheterna har segrat den här gången”. Ett par poliser utrymde därefter idrottsplatsens läktare och endast lantbrukarens familj fick stanna kvar på området. Stämningen blev dock allt mer hotfull hos de församlade och när Ohlsson med familj skulle lämna idrottsplatsen i polisbil vägrade folk att flytta sig. Det uppstod snabbt bråk mellan polisen och Vannebergasupporters. Två poliser slogs omkull och en tredje vräktes upp på en motorhuv.
Detta blev starten på närmare en hel vecka av våldsamheter kring Blekevallen. Varje kväll strömmade mellan 500 och som mest 2000 personer, det flesta bilburna, till Vanneberga och idrottsplatsen. Ohlssons gård bevakades av polis och trots att företrädare för Vanneberga IF manade till lugn var bollen redan i våldsam rullning. Under de ljusa timmarna var det snarast folkfest och lokaltidningen Norra Skåne beskrev Vanneberga som ett nytt ”semestermål”. Försäljare slog till och med upp marknadsstånd och sålde kaffe med tilltugg.
Men i takt med att skymningen föll förändrades stämningen och snart hördes talkörer som skanderade: ”Ut med bonnen.” ”Ingenting tyder på att den hatiska stämningen skall lägga sig. Vanneberga är fortfarande en infekterad by”, skrev Norra Skåne medan lantbrukarfamiljen Ohlsson valde att skicka bort sina barn till släktingar under de värsta dagarna. ”Jag tycker att folk kan lämna oss ifred nu när lagen ger oss rätt”, menade Per Axel Ohlsson till TV-programmet Sydnytt. Vannebergabråket hade dock utvecklats till en riksangelägenhet med journalister och fotografer på plats även från landets större tidningar.
Kulmen nåddes den 16 juli när under de tidiga morgontimmarna två traktorer från Ohlssons körde in på idrottsplatsen och plöjde upp hela fotbollsplanen. Detta medan smockan hängde i luften och hela bygden jäste. Samma kväll fanns ett 20-tal poliser i stålhjälmar och hundar på plats men togs nog ändå med överraskning när ett par tusen personer tryckte på utanför Blekevallen. Vid halv elva på kvällen började den uppretade folkmassan kasta flaskor, smällare och stenar mot Ohlssons gård. Polisstyrkan gjorde chock mot folksamlingen och fem personer greps.
Men efter det att fotbollsplanen väl hade plöjts upp och var förstörd bedarrade oroligheterna i snabb takt även om bitterheten i byn kom att leva kvar länge. Totalt kom sex personer i åldrarna 15 till 55 år att åtalas för diverse brott. I ett fall gällde det skadegörelse sedan en person försökt sätta eld på ett uthus tillhörande lantbrukare Ohlsson. Vanneberga IF tvingades under flera år spela sina hemmamatcher i division fem i närliggande Rinkaby men 1973 återinvigdes ändå Blekevallen. Då hade kommunen fått igenom sin expropriering och föreningen kunnat flytta tillbaka.
Så där ligger, 53 år senare, Blekevallen i sin sköna omgivning i lilla Vanneberga – som om ingenting hade hänt.
