Av Tomas Gustavsson
Var förolämpningarna bättre förr? Det är inte svårt att idag hitta förolämpningar eller till och med själv bli förolämpad. Det räcker med att ta sig till några sociala plattformar och tycka något så är Du ofta snabbt i den invektiva hetluften. Det trista är att dagens förolämpningar väldigt snabbt går till den mörka regionen som dödshot och andra primitiva tillmälen. Det här med förolämpningar är förstås inget nytt utan har säkerligen följt med människosläktet från första stund. Men sett i historiens ljus verkar det ändå som om förolämpningar förr var både mer genomtänkta och med ett större mått av humor än dagens drängstuge-versioner på bland annat nätet.
Den franske kejsaren Napoleon Bonaparte (1769-1821) inte bara krigade mot England utan stred också verbalt med sin motståndare. Eller vad sägs om det här utfallet: ”Det är feghet att begå självmord. Engelsmännen dödar ofta sig själva – det är en sjukdom förorsakad av det fuktiga klimatet.”
Även saker som musikkritik kunde ta sig drastiska uttryck redan på 1800-talet. Richard Wagner var en omstridd tysk kompositör redan då och den amerikanske författaren Mark Twain (1835-1910) konstaterade lakoniskt: ”Wagners musik är bättre – än den låter.”
Värre än så då från den franske poeten Charles Baudelair (1821-1867): ”Jag gillar Wagner men jag föredrar hellre musiken av en katt som hängts upp i svansen utanför en fönsterruta och drar sina klor över glaset.”
Komikern Groucho Marx (1890-1977) var också känd för att vara elakt slagfärdig och till någon lär han ha sagt: ”Jag glömmer aldrig ett ansikte – men i ert fall kommer jag att göra ett undantag”.
Samme Marx fick också en bok skickad till sig för att göra ett utlåtande. Svaret blev: ”Från den stunden jag tog tag i er bok till dess jag lade den ifrån mig skrattade jag ohejdat. En dag skall jag också läsa den.”
Även den kände Londonskriftställaren Doktor Samuel Johnson (1709-84) fick ett manuskript att bedöma och sammanfattade så här: ”Ert manuskript för både bra och originellt. Men den delen som är bra är inte originell och den delen som är originell är inte bra!”
Den brittisk-amerikanske konstnären James McNeill Whistler (1834-1903) var känd för att både vara snabbtänkt, självcentrerad och lite elak: En vän till honom förklarade inställsamt: ”Det finns bara två stora konstnärer, du och Velasquez.” Och fick svaret: ”Varför dra in Velasquez?”
Amerikanska författarinnan Dorothy Parker (1893-1967) tillhörde ändå de som kunde möta en förolämpning med just det en förolämpning. Som när hon mötte den yngre kollegan Clare Boothe Luce (1903-87) i en dörr och denne förklarade: ”Ålder före skönhet” och fick svaret från Parker: ”Pärlor före svin.”
Och så förolämpningarnas mästare Winston Churchill (1874-1965) som ibland tillskrivs det här skriftliga utbytet med författaren George Bernhard Shaw (1856-1950) inför en premiär av antingen skådespelet ”Pygmalion”(1914) eller ”Saint Joan” (1923). Shaw skickade biljetter till premiären med orden: ”Skickar två biljetter till premiären till dig och en vän – om du har någon?”. Churchill replikerade med vändande post: ”Är tyvärr upptagen det aktuella datumet men kommer gärna till nästa föreställning – om det blir någon!”
