Av Tomas Gustavsson
Den 11 juni, inleds fotbolls-EM och redan tisdagen 8:e är det exakt 63 år sedan som VM i fotboll spelades i Sverige. Ett evenemang som väckte ett sportintresse hos svenska folket som vi ser frukterna av än idag. VM i fotboll 1958 är så mytomspunnet att det till och med gjorts konspirationsfilmer om att mästerskapet aldrig spelades. Frågan är dock snarare om VM-turneringen för mer än sex decennier sedan var riktigt så idylliskt som eftervärlden velat göra gällande?
TV-åldern i Sverige var fortfarande i sin linda och någon heltäckande bevakning av detta mästerskap, där våra fotbollshjältar tog sig ända till final, var inte aktuell. Semifinalen mellan Sverige och Västtyskland sändes exempelvis bara i radion och även om VM-finalen TV-sändes var det nya mediets täckning i de svenska hemmen dålig. Att VM ens kom att spelas i Sverige var också lite märkligt. VM, som instiftats 1930, hade bara haft Italien, Frankrike och Schweiz som europeiska värdar under de 28 åren. Sverige hade inte heller varit kvalificerat till VM i Schweiz 1954 men det var ända sviterna efter en annan svensk fotbollsframgång, OS-guldet i London 1948, som lett fram till att vi fick arrangera mästerskapet.
OS-guldet, tio år tidigare, hade också gjort att de stora ligorna fått upp ögonen för svenska spelare och även om Gunnar Nordahl och Gunnar Gren (återkommen till Gais) ansågs vara slut fanns namn som Bengt ”Julle” Gustavsson, Arne Selmonsson, Kurre Hamrin och Bengt Lindskog ute i de europeiska storklubbarna. Problemet var bara att några proffs inte skulle få användas. De svenska amatörreglerna gjorde nämligen att fotbollförbundet var livrädd att tappa statliga bidrag från Riksidrottsförbundet om man använde proffsen. Men när Sverige väl fått VM blev det ändå en kompromiss och proffsen tilläts komma hem vilket avsevärt stärkte det svenska lagets styrka.
Ändå var det ett rackarspel på hög nivå som förekom runt laguttagningen till den svenska truppen. Putte Kock, som så framgångsrikt lett OS-laget i London, hade sidsteppats efter en skandal kring en träningsmatch(!) mot Danmark 1957. Då hade Kock helt fräckt bytt ut en spelare, Göran Lindblad från Waggeryd, under sken att denne varit skadad vilket inte varit fallet. Endast byten vid skador var vid denna tid tillåtna i det nordiska landskampsutbytet och putte kock åkte bort från uttagningskommittén där ist’ället ”dödsfienderna” Nalle Halldén, Norrköping och Eric Persson, Malmö FF istället fanns. Något som fick till följd så lustiga kompromisser att landets två bästa målvakter bakom Kalle Svensson, Norrköpings Bengt ”Zamora” Nyholm och Djurgårdens Arne Arvidsson aldrig kom med i VM-truppen. Istället valdes Elfsborgs Ingemar Haraldsson som aldrig tidigare uppträtt i landslaget och aldrig heller skulle göra detta efter VM-turneringen. Dessutom petades Jan Ekström från MFF och Torbjörn Jonsson, Norrköping från truppen så sent att VM-lägret redan hade inletts. Inför VM-premiären mot Mexico plockades också en av de mest givna spelarna i blågult, centerhalven Åke ”Bajdoff” Johansson, bort och Norrköpingsspelaren kom inte att spela en enda VM-match.
Spelarersättningarna till de svenska spelarna sattes till 50 kronor per dag, cirka 650 kronor i dagens penningvärde. VM-lottningen skedde på Cirkus i Stockholm bara fyra månader, i februari, innan turneringens kick off och i förhandsspekulationerna fanns en kvartett favoriter, England, Sovjetunionen, Brasilien och Argentina. Första VM-dagen den 8 juni 1958, spelades det på åtta nybyggda eller renoverade arenor runt om i Sverige och 200 000 åskådare såg matcherna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Halmstad, Norrköping, Västerås, Sandviken och Uddevalla. Minst publik på Arosvallen i Västerås där man inte kom upp i femsiffrigt i matchen Skottland mot Jugoslavien. Total samlade VM-matcherna i Sverige 800 000 åskådare och detta betydde ett publiksnitt på nästan 25 000.
Den sportsliga svenska succén, bland de 16 landslag som kom till start, var stor och väl framme i semifinal ställdes man mot Västtyskland i en match som om ni ser den idag har radions speakarröst pålagd i efterhand. Via Kurre Hamrins klassiska konstmål vann Sverige med 3-1 sedan tyskarnas Juskowiak blivit utvisad. Finalen på Råsunda, som samlat 49 737 på läktarna, inledde Sverige strålande och efter fyra minuter gjorde Nisse Liedholm 1-0. Det kunde också blivit 2-0 men Hamrin missade ett jätteläge. Sverige som valt att ställa en finalelva på plan där målvakten Kalle Svensson hade ryggont, Orwar Bergmark spelade med en bruten tå samt Liedholm med ischiasbesvär knäade dock snart och Brasilen kunde vända till ledning 4-1. En sista kraftansträngning gav dock reducering till 2-4 genom Agne Simonsson och även ett tredje svenskt mål var inte särskilt långt borta. Men brassarna vann efter 90 minuter med siffrorna 5-2 medan Putte Kock noterade: ”att inte Åke ”Bajdoff” Johansson var med i VM-laget är svensk fotbolls största miss genom tiderna.” Med andra ord var fotbollens intriger och rävspel minst lika stort för 60 år sedan som idag.
Foto: Wikipedia
Samtidigt blev VM-sommaren 1958 en idyll långt från dagens säkerhetsorganiserade mästerskap. Polis fanns på plats men ordningsmaktens problem var enbart hur trafiken skulle ledas och parkeringar fungera. Huliganer och terrorister var ännu en okänd företeelse i idyllens mästerskap 1958.
FOTNOT: 2002 gjordes den fiktiva dokumentärfilmen ”Konspiration 58”. I denna hävdades att VM 1958 aldrig hade spelats, åtminstone inte i Sverige. Filmen är en underbar drift med konspirationsteoretiker och om ni hittar filmen någonstans idag – se den!
