Av Billy Bengtsson
Lennart Hyland förnyade radioreportaget som ung reporter på Radiotjänst under 1940-talet. Flera av hans intervjuer blev klassiska när han tog mikrofonen och gav sig ut bland så kallat vanligt folk för att intervjua. Själv glömde han aldrig intervjun med en äldre man i Småland.
Denne berättade med stor iver om händelser i sitt tidigare liv. Allt flöt bra till dess att han skulle beskriva ett ärende, som någon skulle prompt uträtta. ”… och så gick han ut för att pinka”, sade han. ”Nej, farbror”, sade Hyland. ”Man får inte använda sådant ord i radio. Säg att han skulle kasta vatten istället, så gör vi om inspelningen i det avsnittet.”
Visst, det var intervjuobjektet med på. Men när den kritiska passusen skulle avverkas gick den bemälda personen på nytt ut för att ”pinka”. En alltmera stressad och nästan brysk Hyland förmanade, bad, röt och bevekade. Men ingenting hjälpte. Han som skulle ”kasta sitt vatten” fortsatte att ”pinka”.
Då gav Hyland upp. ”Pinkandet” fick bli kvar till lyssnarnas stora förtjusning. Men den som gjorde sig löjlig var inte intervjuobjektet, erkände Hyland långt efter. ”Löjlig blev ju istället jag själv!”
