Av Tomas Gustavsson
1931 var ingenjören Harry C Beck arbetslös. Han hade tidigare varit anställd hos Londons tunnelbaneföretag som ingenjör och bland annat ritat elektriska kopplingssystem men de dåliga tiderna hade gjort att han förlorat jobbet. Under sin tid där hade han ofta funderat på tunnelbanekartan som i princip sett likadan ut sedan 1860-talet. En geografiskt perfekt karta som kunde läggas direkt över en Londonkarta men en som också var mycket opraktiskt för de resande som behövde byta linjer och enkelt hitta stationerna på nätet.
”Man borde kunna städa upp kartan”, menade Beck och funderade på ett system med raka linjer och vinklar vilka bara skulle ha floden Themsen som utgångspunkt. En dag 1931 stegade han därför upp till tunnelbanans direktion och lade fram ett förslag. ”Alldeles för revolutionerande” menade direktionen och tackade, till Becks besvikelse, ett artigt nej.
Men Becks geniala idé hade ändå satt sig och året efter var tongångarna mer positiva och i januari 1933 fanns 75 000 kartor i miniformat ute på stationerna. ”A new design for an old map, we should welcome your comments” var den försiktiga kommentaren som bifogades kartan men succén var ändå omedelbar. Månaden efter tvingades man trycka upp 100 000 nya kartor!
För sin smarta idé belönades Harry Beck med 10(!) guineas, i dagens penningvärde runt 6 000 kronor, men viktigare att han fick ett fast jobb där han under 20 år jobbade vidare med tunnelbanekartan. Londons tunnelbana räknas som en av de enklaste i världen att lära sig och att åka med och mycket av detta är Harry Becks förtjänst. Hans grafiska innovation utsågs också som en av de tio bästa under hela 1900-talet och det säger väl det mesta…
