Av Tomas Gustavsson
Att befinna sig i London för att julhandla brukar vara en närmast traumatisk upplevelse. Detta eftersom trängseln och tempot är maximalt veckorna före jul. Att däremot fira juldagarna där är en helt annan sak.
2004 hoppade jag och Marie över julhandeln i London och valde att istället fira ett par juldagar där. Avresa med lågprisbolaget Easyjet från Kastrup i Köpenhamn på julaftonens förmiddag. Det ymniga snöovädret där gjorde att starten försenades med en timme och därför landade vi på Londonflygplatsen Stanstead först runt lunchtid. Flygplatsen, nordost om London byggdes ut enormt under 90-talets sista decennium främst på grund av lågprisbolagens entré. Med snabbtåg tar det sedan bara 45 minuter in till Liverpool Street-stationen varifrån tunnelbanan är lättåtkomlig.
London visade sig detta året, till skillnad från det vintriga Köpenhamn, vara rena våren med tvåsiffrig temperatur. Efter incheckning på hotellet, där man meddelade att restaurang och barer var stängda hela helgen och endast frukost skulle serveras, ställdes vi inför två alternativ. I England påminner julaftonen i traditioner mycket om vår lille julafton med undantag av att det mesta stänger under eftermiddagen. Därför valde vi mellan ett sent besök på varuhuset Harrods eller en tur med det jättelika hjulet, London Eye, vid Themsen. Det fick bli det sistnämnda där vi kom med den allra sista turen innan hjulet stannade för helgen.
Ett London i skymning, där ljusen tändes längs Themsen och parlamentshuset illuminerades i vackert gult sken, gav faktiskt ordentlig (h)julstämning. Efter ett mellanspel på hotellet, där den från Sverige medförda glöggen fanns, begav vi oss på 10-tiden på julaftonskvällen till kyrkan Westminster Abbey för midnattsmässa. Som tur var anlände vi mer än en timme före det att mässan inleddes och fick ett par av de sista sittplatserna i det södra koret. En engelsk julmässa visade sig vara rejält ”extended” innehållande både nattvard och mängder med processioner. Därför slutade gudstjänsten först vid halv två-tiden på natten och när vi promenerande lämnade Westminster hade London genomgått en fullständig förändring som kom att vara de närmaste 30 timmarna. De vanligtvis så välfyllda och trafikerade gatorna Regent Street och Oxford Street var plötsligt i princip folktomma.
En juldag utan allmänna kommunikationer i storstaden visade sig vara intressant. Tunnelbanan helt stillastående och endast ett fåtal busslinjer till förorterna. Att gå guidade promenader i London är populärt och just företaget ”London Walks”, med ett dussin temavandringar varje dag, tillhörde de som ändå inte tog någon julvila. Med affärer, teatrar, de flesta restauranger och till och med de flesta pubarna låsta blev den Dickens- och Pepys-vandring som utgick från den med norsk julgran försedda Trafalgar Square något av juldagens höjdpunkt. Normalt börjar alla London Walks vandringar i London vid någon tunnelbanestation men med dessa stänga blev nu den norska julgranen på torget samlingspunkt. Genom folktomma Londongator guidades ett 30-tal julfirare och fick sig intressant Londonhistoria till livs. På juldagskvällen hittade vi också äntligen en pub i närheten av Piccadilly Circus som faktiskt hade öppet ett par timmar.
Under annandagen, Boxing Day, utbröt sedan det totala vansinnet på bland annat Oxford Street. De flesta stora varuhus inledde julrean och exempelvis varuhuset Selfridges tvingades öppna en halvtimme innan aviserat. Detta eftersom kön av köpsugna människor, vilken sträckte sig några kvarter bort, hotade att spränga dörrarna. Folk trängdes, restaurangerna och pubarna fylldes, bussarna började dyka upp på gatorna och tunnelbanan rullade igång. Plötsligt var det normala Londonlivet tillbaka med en puls som aldrig verkar avta. Ja, förutom då under juldagen alltså!
