Av Margareta Sylvan
Oxdragarsång av Evert Taube är just nu aktuell i dubbel bemärkelse. En omdiskuterad dokumentär om kompositören, författaren och rumlaren Taube kan ses på SVT Play fram till augusti 2022. Taubes vistelse i Latinamerika har satt många spår i hans visskatt. Själv gjorde han två inspelningar av Oxdragarsången, den första 1949 och sedan ytterligare en inspelning 1957. Sången har också spelats in av bland andra Sven-Bertil Taube, Povel Ramel, Cornelis Wreeswijk och Anita Lindblom. Lyssna gärna till Anita Lindbloms latininfluerade version med både oxbröl och vagnknirrande. För att inte tala om Povels visslande inledning. Men alla versionerna är kul att lyssna till. Samtliga finns på Youtube.
Men varför är Oxdragarsång aktuell i dubbel bemärkelse?
Jo, nu går vi nämligen in i oxaveckorna. Om vi nu ska rätta oss efter senare tradition. Enligt äldre tradition var det, i det gamla bondesamhället, tiden mellan midsommar och allhelgonahelgen som avsågs. Efter midsommar fanns inga helger som bröt det tunga arbetet mellan vårbruk och skörd med efterarbetet på skörden som lök på laxen.
Men numera syftar oxaveckorna på tiden från trettonhelgen fram till sportlovet i februari ungefär. Ja, vissa hävdar att oxaveckorna sträcker sig ända fram till påsk. Vi har (om inte helgerna infaller väldigt ”fel” som de gjorde 2021) haft en längre tids ledighet och ska nu tillbaka till jobbet, skolan och vardagen. Vi måste, trots mörkret, upp ur sängen varje morgon och dessutom är januari, för de flesta av oss, årets fattigaste månad. Jul- och nyårshelgernas excesser förbyts i utmaningen att få både pengar och ork att räcka till. Men misströsta inte. Vi är redan nu på väg mot ljusare tider.
