Av Tomas Gustavsson
Det berättas om bilköer ända till Vinslöv två mil bort. Och om poliser som fick rensa träden runt tävlingsplatsen från åskådare. Samt om prins Bertil som i egen hög person fick uppmana människor att flytta sig bort från de farliga kurvorna längs banan. Det var söndagen den 7 augusti 1955 och det var Fangio-hysteri i sydsverige. Berättelsen om 1950-talets motorår – det kördes nämligen inte bara racerbilar utan även motorcyklar – på Råbelöfsbanan norr om Kristianstad känns idag som nostalgi av stora mått. Eller snarare om en annan tid när idealism och hårt arbete kunde försätta berg och locka världsstjärnor även till mindre orter.
Det hade börjat tidigt på 1950-talet när SMK Kristianstad och dess starke man, taxiägaren Johan ”Jocke” Lindström, letat ny tävlingsbana och hittat vägarna vid Råbelöfs gods. Där fanns den välvillige godsägaren Douglas Kennedy som snabbt var med på noterna. Enda kravet från Kennedys sida var att 25 öre av varje parkeringsbiljett skulle gå till grundplåten för ett nytt ålderdomshem i det närliggande samhället Fjälkestad. 1952 gick premiären för ”Skåneloppet” för motorcyklar och med åkare från nio nationer på startlinjen. Succé – men ändå var det bara en försmak av vad som komma skulle. Biltävlingar var stekheta i 50-talets Sverige och 1955 hade man lyckats få KAK (Kungliga Automobilklubben) intresserad av att ordna en Grand Prix-tävling för sportbilar på banan. Den 7 augusti 1955 var det dags. Råbelöfsbanan var topprenoverad även om banbredden bara var mellan sex och åtta meter. På målrakan mellan Fredriksdal i söder och Råbelövs skola i norr var banan till och med nyasfalterad och där hade också byggts läktare med plats för 4 000 åskådare.
Två månader tidigare hade en fruktansvärd GP-olycka inträffat under 24-timmarsloppet på Le Mans i Frankrike då 83 personer omkommit när tävlingsbilar slungats ut bland publiken. Brittiske föraren Mike Hawthorne, som i hög grad varit inblandad i Le Mans-olyckan, avstod att tävla i Råbelöv. Men i övrigt var uppslutningen fantastisk. Argentinske världsmästaren Juan Manuel Fangio, var dåtidens stora racingstjärnan i specialsportvagnar som var huvudklass i en tid när Formel 1-bilar ännu inte fanns. Men även Fangios kronprins i Mercedesstallet, britten Stirling Moss, kom till Kristianstad liksom fransmannen Jean Behra, som körde Masserati, och en rad andra starka förare i Ferrari-, Aston Martin- och Jaguar-bilar. Det fanns också gott om svenska förare i tävlingen – dock inte i huvudklassen där bara Erik Carlsson i en Mercedes startade.
Redan på onsdagen före tävlingen passerade Fangios stallbilar Hässleholm på väg från Bulltofta flygplats medan några andra märkesstall fick utnyttja militärens verkstäder i Kristianstad. Dagarna före GP-premiären fanns redan 250 journalister och fotografer på plats och mycket uppmärksammat blev att bensinbolaget BP hyrde ett helt hotell i Bromölla. Därifrån flög man sin personal till och från Råbelöv i helikopter. Lokaltidningen Norra Skåne, tillsammans med andra tidningar, hade utförliga anvisningar om hur man på bästa sätt skulle ta sig med bil till tävlingsplatsen. Dessutom ordnades bussresor till GP-festen från en rad platser.
”Det kom människor av alla de slag”, skrev signaturen Joen, Jan-Olof Ekholm i Norra Skåne.
Samme Ekholm som senare skulle bli uppmärksammad deckarförfattare och ledamot av Svenska akademin men under 1950-talet arbetade på Hässleholmstidningen. Ekholm fortsatte sina iakttagelser:
”Bilparkeringen visade en provkarta på alla länsbeteckningar. Danskar, ofta med en Tuborg i handen, hade kommit med extrabussar.”
Det gigantiska intresset för tävlingarna kom dock att bli en chock för alla. Dagen efter tävlingen talades det om 110 000 åskådare. En siffra som reviderades till 100 000 och idag räknar man mer sansat med att ”bara” knappt 80 000 var på plats! En notering som fortfarande är svenskt publikrekord. Kanske mest dramatiskt var ändå att starten för huvudloppet försenades med en halv timme. Detta sedan en ”lokal, dryg lantbrukare” vägrat att flytta sig från en riskabel plats längs banan och hävdat att detta var hans mark. Först sedan polis och militärpolis(!) fört bort honom kunde tävlingen flaggas igång.
Huvudloppet på den 6,5 kilometer långa banan i Råbelöv, vilken kördes 32 varv, blev annars mindre dramatisk. Snittfarten låg på strax under 170 kilometer i timmen och sedan Fangio, som kommit något efter i starten, väl passerat konkurrenterna var loppet avgjort. Högsta fart på raksträckorna låg på 250 kilometer i timmen men Sterling Moss körde dock oväntat passivt på sin andraplats och man utgick från att det utgått stallorder om att Fangio skulle vinna. Allt är alltså inte nytt under motorsporthimmeln!
